dailythought.blogg.se

Dagens tanke: "Instagram, Facebook, Snapchat, Twitter, YouTube osv. Ständiga flöden, ständiga uppdateringar och oändligt med information. Vad ger egentligen social media mig? Och vad tar det ifrån mig?"

Social media har en oerhört central roll i våra liv. Det har kommit att bli något som vi spenderar otroligt mycket av vår vakna tid på. På morgonen vid frukost. På bussen/tåget till jobbet. På rasten och lunchen. På vägen hem från jobbet. Just innan vi ska börja äta för att lägga upp en bild på vår mat. På gymmet. Framför tv'n på kvällen, samt i princip vid varje tillfälle vi behöver vänta på något. Till och med vid de tillfällen då vi umgås med vänner så väljer vi att stundtals glida iväg från vårt umgänge för att istället socialisera med världen där utanför. Det är ju så viktigt. Det är ju så lockande. Och vi kan helt enkelt inte låta bli. Men vad beror det egentligen på? Varför drar de här informationsflödena så starkt vår uppmärksamhet till sig?

Jag tror att "beroendet" till social media beror på några olika faktorer. Social media uppfyller nämligen en rad olika behov hos oss som är högst önskvärda och definitivt mänskliga. T ex behovet att hänga med i det som sker, dela sina upplevelser med andra, få bekräftelse på att man är någon som andra bryr sig om, skapa sig en roll och en "identitet" utåt sett, samt vara en del av en gemenskap. Social media lockar också genom att det tillfredställer vår nyfikenhet och vårt behov av stimulans för en stund. Men det social media framförallt gör med oss och som gör att vi inte kan sluta skrolla i flödet är att det ger oss en belönande dopamin-dusch i hjärnan. Varje gång vi ser att någon gillar vår bild, video eller text eller varje gång någon på något sätt bekräftar att vi finns och att de ser oss, får vi en belönande känsla. Det är viktigt för oss människor att veta att någon annan, gärna många andra, bryr sig om att vi existerar och det känns därmed otroligt bra när vi får den bekräftelsen. På så vis är det inte så konstigt att vi gång på gång lyfter upp den där telefonen och skrollar i flödet. Vi vill ju få den där belöningen om och om igen. 

Social media kan alltså tillgodose en rad mänskliga behov och ge oss massvis med stimulans och glädje. Social media kan ge oss bekräftelse, uppmärksamhet, inspiration, information, kontakt med nya och gamla människor, tröst, stöd, uppmuntran och till och med kändisskap och pengar. Men fler och fler börjar även prata om att social media också kan få oss att må riktigt dåligt. Det är numera inte helt ovanligt att även baksidorna lyfts när vi talar om social media. 

Jag tillhör absolut en av alla de som har delade känslor inför social media. Å ena sidan tycker jag att det är ett fantastiskt redskap av alla de ovan nämnda orsakerna. Å andra sidan kan jag vissa stunder känna att social media drar ned mitt humör och får mig att känna mig dålig. Det är den ständiga jämförelsen man utsätts för där risken är stor att man går ur denna jämförelse som förloraren. Man kan ju idag jämföra sig mot hela världen och det kommer alltid finnas någon som är bättre, vackrare, starkare, rikare eller gör och kan mer. Det är alla till-fixade och väl utvalda bilder som får ens egen värld att blekna trots att man vet att just retuschering och selektion hela tiden förekommer. Det är den ständigt snedvridna och vanföreställda bilden av att "alla andra" gör så mycket mer häftiga saker och lever ett mycket mer spännande liv. Det är den där pressen över att behöva lägga upp något som andra finner intressant för att få vara med i den där gemenskapen och för att anses "vara någon". Det är de där tankarna på vad som är okej och inte okej att förmedla och funderingarna kring vilken identitet man vill "skapa". Det är den där osäkerheten över om man duger och räcker till. Och det är all den där tiden som blir stulen från en som man skulle kunna ha gjort så mycket annat vettigt av. 

Det finns alltså, precis som med allt annat, både för- och nackdelar med social media och jag tror att många upplever både och. Jag tänker därför att det är viktigt att hitta sina egna sätt att förhålla sig till det här. Det är ju med största sannolikhet något som kommit för att stanna och för de flesta tror jag också att det överlag går alldeles utmärkt. Jag själv är fortfarande lite tudelad i vilket utrymme jag vill låta social media ta i mitt liv och den känslan kan pendla. Men för att jag ska må så bra som möjligt så vet jag att jag behöver skapa distans. För mig kommer denna distans till genom att lägga bort min telefon vissa tider, inte ta fram den i sociala sammanhang helst, göra annat på mobilen som att skriva texter, begränsa antalet forum jag är med på, begränsa antalet flöden, välja bort flöden som ger mig dåliga känslor, påminna mig om retuscheringen och selektionen som förekommer, påminna mig själv själv om vem jag är och att jag duger, acceptera att jag är otroligt liten i världen och betyder väldigt lite för de allra flesta men otroligt mycket för några få, samt göra saker i det "verkliga" livet som får mig att vara här och nu och som får mig att må bra. Ibland är det svårt och ibland kommer jag på mig själv med att sitta och slösa bort min tid på social media och titta på saker som bara gör mig nere. Andra gånger fylls jag av energi, glädje och inspiration. Min "känslo-kamp" kring social media kommer nog att fortgå, men om det är något jag dyrt och heligt vill lova mig själv så är det att aldrig låta social media definiera vem jag är, samt att aldrig behöva titta tillbaka på mitt liv och inse att jag hade kunnat uppleva så mycket mer av livet och mina nära om jag bara hade spenderat lite mindre tid vid min telefon.