Varför är vi så rädda för känslor?
Dagens tanke: ”Är det så att vi gör oss själva en riktig björntjänst genom att konstant försöka finna lösningar, fixa alla problem och lindra all smärta?”.
En sak jag verkligen uppmärksammat i mitt arbete som psykolog är att många människor här i vår västvärld är otroligt rädda för att möta, uppleva och känna känslor. Vi vill till varje pris undvika dem, speciellt de som går under kategorin negativa så som sorg, skam, ilska, frustration, ångest osv. De känslor som väcker ett obehag hos oss och som känns jobbiga att bära. Det är inte så konstigt att det är så. Dels skapar dessa känslor obehag, men framförallt så tänker jag att detta försök till undvikande beror mycket på att vi genom hela vår uppväxt fått lära oss att så snabbt som möjligt göra oss av med dem.
Samhället klargör rätt tydligt för oss att det inte är uppskattat att gå runt och vara arg, ledsen eller ångestfylld, och våra föräldrar sänder oss budskapet redan som små att det är dåligt att ge uttryck för de här känslorna. ”Gråt inte, nej var inte ledsen, det ordnar sig ska du se”, ”nä men inte ska väl du känna skuld över det där, släpp det” eller ”var inte så negativ, tänk positivt så blir det bra”. Omgivningen är också ofta väldigt snabba med att komma med lösningar, tips och råd på våra ”problem” när vi säger att vi inte mår så bra. Exempelvis kan vi få höra: ”när jag var nedstämd så började jag träna, det hjälpte så mycket, du kanske behöver röra dig mer?” eller ”du kanske har ångest för att du är stressad, så var det för mig, och då hjälpte det att ta det lite lugnare på jobbet”.
Det är inte ett dugg märkligt att vi beter oss så här. Det är högst mänskligt och jag tänker att syftet bakom dessa handlingar är kärlek och omsorg. När någon vi bryr oss om ger uttryck för en negativ känsla vill vi gärna hjälpa och trösta och då gör vi detta genom att försöka ge uppmuntran, positiva infallsvinklar, råd och tips. Vi försöker hjälpa den andre på det enda sätt vi känner till, nämligen genom att försöka ta bort känslan och lösa/fixa problemet, precis så som vi genom vår uppväxt fått lära oss att möta obehagliga känslor. Problemet är att det sällan fungerar särskilt bra på lång sikt. Jag ska förklara varför.
Att känna känslor är nog bland den mest mänskliga egenskapen som finns. Det är en förmåga vi haft med oss sen urminnes tider. Känslor finns där och de fyller en funktion. De kommunicerar viktig information och de skyddar oss från faror och hot. De motiverar oss till handling, varnar oss och ser till att vi överlever och fortplantar oss. Vi kan inte leva utan känslor, varken positiva eller negativa, och hur mycket vi än försöker så kommer vi alltid att ha dem där. Försöker vi stänga dem ute så kommer de oftast bara tillbaka med ännu mer kraft på sikt eller så får det oss att må dåligt och uppleva mer ångest. Livet blir också ganska meningslöst utan känslor och verkligheten är den att vi faktiskt inte kan kontrollera eller styra dem. Vår hjärna är nämligen skapt så att känslor har företräde och hur mycket vi än försöker hålla dem borta så dyker de upp när vi ställs inför nya utmanande, farliga eller härliga upplevelser. Om vi inte ger dem plats och lär känna våra känslor kan det till och med bli så att de istället får full kontroll och makt över oss och styr oss i våra beslut genom livet. T ex genom undvikande av saker vi egentligen vill göra eller som skulle vara bra för oss på lång sikt. Enligt mig är det just denna ständiga kamp av att hålla alla dessa känslor ifrån oss som bidrar stort till den psykiska ohälsa som vi upplever. Enligt mig är kampen mot känslorna en stor bidragande orsak till lidande, ångest, oro och stress.
Så om undvikande av känslor sällan fungerar eller får oss att må särskilt bra, vad ska vi då göra istället? Jo, jag tror att en viktig del i att minska den psykiska ohälsan är att lära sig att möta, hantera och acceptera sina känslor istället för att försöka arbeta emot dem och göra sig av med dem. För detta krävs det dock träning och kunskap. Vi behöver få lära oss vad känslor är för något och varför de finns där. Vad fyller känslan för funktion och vad säger den mig. Vi behöver få lära oss om olika känslor och hur de känns i vår kropp. Vi behöver få stöd av vår omgivning att hantera dem genom att se andra möta känslor och genom ha andra runt omkring oss som vågar stå kvar och möta dem tillsammans med oss utan att försöka ta bort dem eller fly från dem. Framförallt behöver vi få höra ”det är okej att vara ledsen eller arg”, ”det är inte så konstigt att du känner skam” och ”det är inget märkligt att du känner som du gör, men jag finns här och tröstar”. Vi behöver få veta att andra älskar oss oavsett vilken känsla vi har och vi behöver få bli validerade i våra känslor och lyssnade till istället för ”rättade” och ”uppläxade” i vad vi ”borde” göra och i hur vi ”borde” hantera situationen.
Nästa gång ditt barn gråter, istället för att säga ”gråt inte, det var inte så farligt, du är okej”, så säg istället ”jag ser att du är ledsen, det är inte så konstigt att du är ledsen om du gjort dig illa. Kom till mig jag vill ge dig tröst medan du gråter”. Eller nästa gång din partner eller vän har dåligt samvete och är ledsen över något, istället för att säga ”släpp det där, tänk positivt, och gör som jag brukar göra i sådana situationer”, så säg istället ”jag hör att du är nere och känner skuld, det inte så konstigt att du kan känna så utifrån situationen, berätta mer om vad det är du känner, jag vill lyssna på dig och förstå”. Genom att skifta ditt bemötande på detta sätt så går du ifrån att förmedla undvikande/förbud för vissa känslor, skuldbeläggning samt rättelse av den andra personen, till att istället förmedla tillåtelse för alla känslor, förståelse, validering av känslor, lyhördhet, värme och öppenhet. Men framförallt så lär du den andra att det är okej att känna känslor. Du ger den andre goda förutsättningar för att själv lära sig hantera och möta obehag och därmed kunna möta livets alla svårigheter på ett mer funktionellt sätt. Du lär den andre att det är helt okej, och inte det minsta farligt, att vara ledsen, arg, ha ångest eller uppleva andra negativa känslor. Du bidrar till ökat självförtroende i att hantera alla möjliga jobbiga och obehagliga känslor och därmed makten att inte låta rädslor styra livet.
